... kom Lucia i morse, åtminstone i barnvisan. Hemma hos oss var det en träaktig Lucia som stod på bordet och lyste upp vintermörkret. Själv tycker jag att vintermörkret smakar trä och tröttheten tar överhanden. Hinner aldrig riktigt vakna innan det är mörkt igen och då blir jag bara ännu tröttare. Om jag sätter mig ner en stund så somnar jag. Som hos "frissan" i förra veckan. Och då var det bara en klippning...
Men snart är det vintersolstånd och då börjar vi gå mot ljusare tider! Det ser jag verkligen fram emot!
2 kommentarer:
Samma känsla och likadan lucia, förutom att lingonkransen är svedd.
Vi får se fram mot ljusare tider:)
Kram Maria
Ja, vi får se framåt...tillsammans med Berocca och D-vitamintillskott ;)
Kram! Vonna
Skicka en kommentar