... tar sin tid. För mig räckte skrivandet hela förmiddagen. Men då tillverkade jag och limmade korten också. Maken hann gå på promenad under tiden. Nå, nu är det i alla fall gjort för i år. Och visst är det roligt att hålla på traditionerna. Men konstigt är det när man tänker efter, vissa personer som man skickar julkort åt och får julkort av varje år har man alls ingen annan kontakt med under året. Det kan t.o.m. vara så att den årliga växlingen av julkort är den enda kontakt man haft med personen under de senaste 20 åren?! Håhåjaja, vart tar tiden vägen frågar jag mig igen...
Dagens bilder är fotograferade i kyla och mörker under mellandagarna senaste år. Storebror stod med ett tomtebloss i handen och gjorde rörelser i slowmotion i mörkret medan jag hade fäst kameran på stativet och valt en lång slutartid för att få bilder av mönstren.
Den sista bilden kunde kanske kallas strutsen! : )
2 kommentarer:
precis, jag har också skrivit idag. Visst är det konstigt det här med tidens framfart , men man får ta vara på de möten man får.
Ha det gott!
Maria
Ja, så är det. Och det är på något sätt som att ju äldre jag blir desto mer förvånad är jag över tidens framfart...och t.ex. över hur snabbt små barn blir stora.
H. Vonna
Skicka en kommentar