Jag har flyttat...

... ja, jag har alltså startat upp en ny fotoblogg på adressen http://www.vonnasfotoblogg.wordpress.com

                                   Välkomna!
                           
                                           

Julstjärnor med julhälsningar

Till Er alla från oss alla: 

Fridfull Jul!

Julstädning med penningtvätt

Nu börjar allt vara på bättre sidan. Det mesta är fixat och en del julprydnader finns redan på traditionsenlig plats. Som till exempel julkrubban på fotot nedan. Det är da´n före doppareda´n och det var fasansfullt mycket folk i matbutiken!

Nu måste jag bara berätta om en liten fadäs som hände mitt i julstädningen. Det var så att jag engagerade de hemmavarande med i julstöket och när vi höll på som bäst hördes en inte alltför vän stämma som uttalade några välvalda ord. När jag frågade vad som hänt fick jag egentligen inget svar. Men litet senare när jag gick in i tvättrummet mötte mig en annorlunda syn. På tvättlinan hängde en plånbok och några sedlar på tork. Det hade nämligen råkat sig så att plånboken fallit i ett ämbar med tvättvatten....

 Det vore intressant att höra hur grundligt man julstädar i andra hushåll?! Är det någon annan än vi som tvättar pengar under julstädningen?

Ljuvlig konfekt och grangnabb ...

Storebror anlände på eftermiddagen. Med en jättestor konfektask! Tusen tack, O! Vi har provsmakat och chokladen är ljuvligt god!

Mmmmmmmm! Tala om att "mjuta" med stort M, som jag skrev om i början av året.

Hoppsan, där kom en snabb hand! Bäst att gömma asken och ta fram den när det är coffetime nästa gång ; )

Och så här ser vår "julgran" ut! Det var faktiskt lite julgransgnabb för några veckor sedan och åsikterna gick isär angående jultall från skogen contra de vita lysande kvistarna i en vas. (Vi har haft jultall under snart 30 år p.g.a. granallergi i familjen) De vita kvistarna har vi haft i stället för jultall de senaste två åren men ändå är det alltid någon från den yngre generationen som försöker föreslå att maken skall hämta ett träd från skogen, för julstämningens skull. Men  då tar jag, i egenskap av husmor och barrstäderska, till min vetorätt. För vi har ju inte direkt några småbarn hemma längre då den yngsta snart fyller 20.

En julgransboll vill jag i alla fall ha hängande på en av de vita kvistarna och det är den glada Rudolf med röd mule. Visst är han gullig?

Ljusmys

Det blir mycket ljusmys före julen. Det är så skönt att tända levande ljus när man stiger upp på morgonen och när man kommer hem på kvällen. Och nu är det jullov, vilket också firades med ljusmys idag på eftermiddagen.

Innan jag kom så långt att jag var hemma och kunde tända ljusen var jag in till sta´n för att ha något att äta när jag kom hem. Helst skulle jag undvika allt vad butiker heter nu i julbrådskan (både andras och egen) men butiksbesöket var nödvändigt idag.

Jag kom hem med bl.a. två rökta sikar! Mums! Och nu har jag firat att vi fått jullov med en rökt sik, en omelett, ett glas mineralvatten och...

en julpepparkaka med mögelost (ädelost) på som efterrätt och pricken över i:et. Det ni! Och nu skulle jag helst sätta mig ner i favoritstolen med korslagda armar och ben och bara njuuuuta, men se, det går då rakt inte för sig. Nu börjar andra skiftet; julstädningen...håhåjaja!

Diamantbuskar

Det växer diamantbuskar på vår gård! Och det är riktigt sant! För jag har bildbevis! Se här:

Förut har jag trott att buskarna heter Brudspirea, med det verkar inte stämma. Idag var det fullt med små, fina, oslipade diamanter som hängde på grenarna. Antagligen är buskarna av någon ovanlig sort som ingen har upptäckt förut.

Se så de gnistrar och glimmar!

Frostrosor anno december 2010

Det är intressant att jämföra julmånaden i fjol med december i år. Jag kommer ihåg att jag höll på att julstäda i fjol när eftermiddagssolens strålar letade sig fram till verandadörren. På grund av allt dammande på verandan hade dörren stått öppen korta stunder och det hade bildats frostrosor på glaset. När solen lyste genom frosten blev det ett varmt och vackert sken och jag kunde inte låta bli att leta fram kameran mitt i städningen.

Det var den 22.12 2010 som jag fotograferade solens sken på frostrosorna. Dagen efter skyndade jag ut med kameran och stativet för då såg solen så speciell ut och det var liksom ett slags ljusfenomen i snömolnet ovanför solen.

I år får vi antagligen utse den gamla låten "Raindrops keep falling on my head" till julsång och vintervisa anno 2011. Men nu ska jag sätta mig framför TV:n och se vad som hände Anno 1790.

Köksskåpstädare ...

... har jag varit idag! Men jag hann inte städa alla skåp idag för då jag öppnade dörren till kryddskåpet och började botanisera bland burkar och påsar märkte jag att bäst-före-datum på de flesta burkar och påsar såg så konstigt ut! 10.5 2011, 15.8 2011, 30.11 2010 men priset tog kryddpepparburken med årtalet 2008!

Ja, jag vet att jag har diskat ur den åtminstone en gång och fyllt den på nytt med fräschare innehåll, men jag kommer inte ihåg vilket år det var, och inte hade jag skrivit det nya årtalet på burken heller. Jag blev riktigt arg på mig själv! - Nu skulle alla gamla burkar och påsar slängas, minsann. Inga påfyllningar i gamla burkar mera! Sagt och gjort! Burkarna tömdes på sitt innehåll i rask takt medan det började dofta kryddfabrik i hela huset. Själva glasburkarna sorterade jag i en särskild påse för att ta till glasinsamlingen. När jag var klar fanns det inte många kryddpåsar kvar i skåpet, än mindre kryddburkar!

Nu var jag förtjänt av en belöning: ett simhallsbesök! Jippiii! Jag åkte till simhallen och där var det lugnt och skönt! Kanske andra än jag också höll på med skåpstädning idag?! Jag löpte med bältet på runt i bassängen och simmade också en stund innan jag satte mig i bastun och stretchade. Superskönt! Sedan var det dags för butiksrundan och det var just i butiken som alla människor trängdes idag! Nu skulle det handlas kryddburkar och jag höll till vid kryddhyllorna medan andra höll till vid leksaks- och elektronikhyllorna.

 Nu är ordningen återställd igen i kryddskåpet! Puh! Vilken tur att jag började städa skåpen så att jag inte behöver bjuda julens matgäster på mat kryddad med flera år gamla kryddor! Har du kollat ditt kryddskåp? Det vore kanske på sin plats? ;)

På tal om skåpstädning så träffade jag en bekant i butiken när jag höll på att packa ner alla mina nya kryddburkar i väskan och jag ville liksom förklara mig och berättade att jag höll på att städa kökskåpen o.s.v.
- Jaha, sa hon, du hör också till dem som brukar ha "julgubben i skåpen" på julafton!

En vecka kvar till doppareda´n ...

... och så här såg omgivningarna runt favoritbjörken ut idag på dagen, alltså den 17.12. Mycket sparsamt med vitt på marken!

För att riktigt få till det med julstämning och allt borde det ju egentligen se ut som på bilden här under. Den bilden tog jag i januari i år.

Härligt frostigt och vitt!

En fin eftermiddag i februari i år färgade solen molnen vackert rosa.

Här syns favoritbjörken i aprildimman i fjol.

En tomteflicka

I går kväll var vi på besök hos bekanta som bor på det tidigare bostadsmässoområdet. Och där träffade vi en söt liten tomteflicka. Hon hade flätor, röd luva och vackra linnekläder.

Här sitter hon och ser så glad och julmysig ut.

Ute var kvällen våt, mörk och kall, men inomhus spred ljuslyktorna sitt varma sken. 

Dagens promenad var mycket omväxlande. På vissa ställen var skogsvägen väldigt hal och spårig och på andra ställen kunde det vara ett påfruset snötäcke eller helt bar mark. Vi ömsom halkade fram eller pulsade fram i snön (nåja, det var kanske litet att ta i... ) och allt det gröna i skogen lyste på något sätt upp den grå dagen. Grönt är skönt, och lugnande! Ett gott råd om du känner dig julstressad: Gå till skogen och insup skogsdoften medan du tittar dig omkring på allt det gröna. Dra några djupa andetag och töm huvudet på vad som är ogjort inför julen. Fortsätt promenaden och du kommer garanterat att känna dig på bättre humör!

(En powernap i favoritstolen efteråt ger extra energi :)

- Hur jag kan garantera det?

- Egen erfarenhet!

Att låta sig inledas i frestelse...

... är väldans lätt, åtminstone för mig, när det bjuds på choklad! Och det händer rätt så ofta vid den här tiden på året. Jag älskar choklad! Inte den där mörka, hälsosamma sorten, utan chokladpraliner av alla de ljusa sorterna, ja, och visst är även mörk choklad med en god fyllning också gott! Jag säger bara Aladdin, Paradis, Mon Cheri, Quality Street, Twist ... Ja, jag kunde räkna upp hur många sorter som helst och det börjar genast vattnas i munnen.

Men i år hade jag faktiskt tänkt vara ståndaktig och inte låta handen alltför lätt förivra sig till chokladasken. Man har ju "vatt" på rehabilitering, bevars, och börjat tänka i sundare banor. Hälsosam mat, sund livsstil med tillräckligt med sömn och bara nå´ngång en chokladbit som belöning eller som uppmuntran. Hur sjuttons många sockerbitar var det nu igen som en enda liten chokladbit innehåller? Sådana här gånger är det kanske tur att minnet är så kort som det kan vara ibland... För jag har fallit för frestelsen och jag har fallit många gånger på en kort tid. Vi har fått många chokladaskar till jobbet och maken hade överraskat oss med en igår.

Persimon eller sharonfrukter tycker jag också om. Och jag har köpt hem några stycken för att ha att ta till ifall sötsuget sätter in. Men den dubbelbottnade chokladasken som maken hade köpt igår är nu slut medan en persimon står kvar i kylskåpet. Alltså, jag får nog göra som i Tjuvarnas jul, advetskalendern i TV, ni vet, sätta boxningshandskar på mig för att inte mina fingrar så lätt ska kunna förirra sig i flera chokladaskar, ja, på en tid åtminstone...

De tovade vantarna ...

... är färdiga och de passar handen riktigt bra. Men jag fick nog dra ut dem ordentligt efter att de snurrat i tvättmaskinen på 60 graders programmet på fredag kväll. De hade krympt ordentligt. Men, som sagt, passformen är helt ok efter "uttöjning" och torkning. Som pricken över i har jag nåltovat röda hjärtan på ovansidan efter att vantarna hade torkat. Nu får det nog bli kallt igen...

Med ljus och lussekatt....

... kom Lucia i morse, åtminstone i barnvisan. Hemma hos oss var det en träaktig Lucia som stod på bordet och lyste upp vintermörkret. Själv tycker jag att vintermörkret smakar trä och tröttheten tar överhanden. Hinner aldrig riktigt vakna innan det är mörkt igen och då blir jag bara ännu tröttare. Om jag sätter mig ner en stund så somnar jag. Som hos "frissan" i förra veckan. Och då var det bara en klippning...

Men snart är det vintersolstånd och då börjar vi gå mot ljusare tider! Det ser jag verkligen fram emot!

Att skriva julkort...

... tar sin tid. För mig räckte skrivandet hela förmiddagen. Men då tillverkade jag och limmade korten också. Maken hann gå på promenad under tiden. Nå, nu är det i alla fall gjort för i år. Och visst är det roligt att hålla på traditionerna. Men konstigt är det när man tänker efter, vissa personer som man skickar julkort åt och får julkort av varje år har man alls ingen annan kontakt med under året. Det kan t.o.m. vara så att den årliga växlingen av julkort är den enda kontakt man haft med personen under de senaste 20 åren?! Håhåjaja, vart tar tiden vägen frågar jag mig igen...

Dagens bilder är fotograferade i kyla och mörker under mellandagarna senaste år. Storebror stod med ett tomtebloss i handen och gjorde rörelser i slowmotion i mörkret medan jag hade fäst kameran på stativet och valt en lång slutartid för att få bilder av mönstren.

Den sista bilden kunde kanske kallas strutsen! : )

En alldeles vanlig fredag...

... kom jag till jobbet på morgonen och tände ljusen. Jag sökte julmusik på nätet och laddade ner en spellista med  juliga barnvisor för att skapa stämning i början på dagen medan vi öppnade adventskalendern. 

Dagen gick i snabb takt och på eftermiddagen tog jag en tur i arbetets tecken till vår grannstad, vars namn man helst inte skall nämna ifall man är inbiten kokkolabo. Men se det är inte jag, så jag skriver frimodigt: Jakobstad!

Jag har under hösten luskat ut att det finns en nätbutik i Jakobstad, www.lahjakas.fi, som också har vissa överenskomna öppethållsningstider. Nätbutiken säljer bl.a. leksaker. Och handdockor från Tjeckien. Nu var det handdockorna som skulle beskådas och inhandlas. Och urvalet var stort, må jag säga.

Sedan hemåt igen i blåsten. Väl hemma tände jag stjärnan i köksfönstret och ljuset på bordet spred sitt sköna röda ljus över den nyuppvärmda pizzan medan jag åt och plöjde igenom dagens tidning.

De megastora grå vantarna gjorda av Fritidsgarn blev färdigstickade i går kväll. De stoppade jag med handdukar och satte i tvättmaskinen tillsammans med stora badhanddukar. Nu tovas de i 60 grader i en och en halv timme. Få se om de passar min hand efter tovningen?

Själv har jag suttit och avnjutit efterrätten i lugn och ro; chokladkaffe med favoritjulchokladen Mon Cheri, mums!

Jag borde överhuvudtaget inte...

...  sätta mig vid datorn för då kan det gå timmar utan att jag ens märker det. Vad jag gör? Tja, mest tittar jag på bilder, både egna och andras, och testar litet grejer i bildbehandlingsprogrammet. Och då tickar både timmar och minuter iväg innan jag vaknar upp ur min bildvärld och märker vad klockan egentligen är...

I kväll har jag testat olika egna förslag till årets julkort. Och nu har jag bestämt mig. Jag har fixat och trixat litet och printat ut en ansenlig mängd. Det har gått timmar igen framför datorn! Hela kvällen har runnit iväg!!  Men om ni undrar hur julkortet ser ut så tänker jag inte avslöja det ännu. Ovanstående foto är alltså inte årets julkort även om det fanns på förslagslistan, så att säga.

Du klara stjärna...

Härligt att det äntligen kommit litet snö på marken. Det behövs inte mycket för att höja julstämningsfaktorn.

En stjärna i fönstret skapar också stämning. Denna stjärna är fotograferad utifrån.

Och när jag var ute igår hittade jag en "förfrusen" bil på gården. Bilens fönster var frostiga och mörka. Bilden av den isiga bilrutan blev litet spöklik och konstig.

Idag firar vi 94 år ...

... av självständighet. Och visst känner man sig tacksam! Så klart man gör, eller hur? Men hur firar vi finländare en dag som denna och hur visar vi vår uppskattning och glädje över vårt fria land?

 - Ja, inte är det karnevalstämning precis .... Så länge jag minns har jag alltid bakat pepparkakor på självständighetsdagen och fixat kålrots- och morotslådorna klart till julen. Sedan har jag sjunkit ner i favoritstolen och beundrat damernas fina klänningar när jag sett på slottsbalen, ifall jag inte slumrat till en stund. Inget tjo och tjimmande här inte. Och inte har jag jag hört någon annan tjoa och tjimma heller...

Dagen började vackert i alla fall, med morgonrodnad.

 Vackra färger på himlen ovanför plogfårorna.

Dagen har gått i bakandets tecken. Jultårtor och ...

... pepparkakor.

Tomtar och limpbak

Tomtarna har börjat springa omkring och man kan se dem på alla omöjliga ställen som igår t.ex. då en tomte stack ut huvudet ur hålet i en trädstam på vår gård. Jag antar att han kände doften av limpbaket när jag öppnade fönstret.

En riktig luring.

Här är lingonlimpan, nedan kallad Sveas limpa, som är en sorts kavring, på jäsning på stor ugnsplåt.

(Det andra adventsljuset tände jag redan igår bara för att få en bakgrund åt bilden av bakplåten ;)

 Receptet till Sveas limpa fanns med i Jakobstads Tidning för x-antal år sedan och jag har bakat limpan till julen de senaste 15 åren (grov gissning).

Under tiden som kavringen jäste (den ska jäsa hela dagen) fixade jag till en annan limpdeg med aniskrydda i (fänkol finns också med i receptet men den kryddan brukar jag lämna bort). Här är de runda anislimporna på jäsning.

När anislimporna var färdiggräddade hade tomten lyckats smita in och väntade sig en godbit innan han fortsatte till nästa ställe : )  Ha en skön söndag andra advent!

Varför är man aldrig nöjd med vädret?

Jag sökte bland årets januaribilder och hittade några foton med frostiga kvistar. Det var visst rätt så kallt i januari i år? Det slog mig att antagligen var man ganska led på kölden och snön i januari, ja, kanske mest led på kölden ifall det var så kallt att det inte riktigt gick att åka ut i skidspåret...

Tankarna spann vidare. Nu är jag utled på regnet som aldrig övergår i snöfall. Tänk vad mycket ljusare det skulle bli med ett litet snötäcke ovanpå allt det mörka! Nu är det så att jag känner en längtan efter köld och frostiga kvistar! Och helst lagom med köld! Men vad är lagom? Och när är det lagom av något?

Om du tittar riktigt noga syns fina små snöstjärnor på kvisten. Vackert och dekorativt! Kanske förra vintern ändå var en lagom vinter på alla sätt och vis? Åtminstone när man ser på den så här i efterskott!