Efter en kall frostnatt stiger solen och sprider sina ljusa och värmande strålar över slätten och den gamla, lutande ladan. Den här bilden har jag faktiskt letat fram ur arkivet, som det brukar heta. Bilden är fotograferad i början av september i fjol. Jag var på väg till postlådan som finns ca 150 m från vårt hus. Morgonen var så vacker och jag vände genast om och hämtade kameran för att ta bilder och spara det vackra ögonblicket.
Flera eftermiddagar vid ungefär samma tid (ca. 15-tiden på eftermiddagen) har jag sett en räv som stryker omkring på åkrarna framför just denna lada. I förrgår satt massor med skator på åkern, och mellan dem gick räven utan att bry sig om fåglarna, och snusade upp spår efter tänkbara godbitar.
I går försökte jag smyga på räven med kamerautrustningen färdigt laddad för att kunna skjuta några bra bilder. Men eftersom det är så öppet runtomkring och landsväg strax framför där bilden (ovan) börjar, så såg ju räven mig med det samma. Den lade sig ner i gräset och "kyttade" på mig och jag stod på vägen och "kyttade" på räven och försökte ställa in teleobjektivet. Men räven fick nog och sprang iväg mot ladan. När jag sedan förde en ropande diskussion med grannfrun ( hon befann sig på så långt avstånd) tyckte räven att det var bäst att gömma sig och sprang in i ladan. Och jag gick hem och kokade chokladkaffe....
Att fotografera vilda djur är kanske inte min grej. Det krävs för mycket tålamod (vilket jag senast igår diskuterade med en djur- och naturfotograf som har massor av den sorten :)
2 kommentarer:
Stämningsfull bild,väntar på liknande tillfällen.
Ja, är det inte konstigt, när man följer med naturens växlingar och ljusets "spel" i naturen så borde man alltid passa på direkt när det "erbjuds" ett tillfälle att fotografera. Det kan räcka otroligt länge innan ett liknande tillfälle kommer igen. Men det är förstås inte alltid man har tid eller tillfälle när chansen kommer...
H. Vonna
Skicka en kommentar