Måndag, måndag...

... nåja, kanske inte precis min lyckodag, som i den gamla schlagern, ni vet, men en alldeles lagom vanlig måndag går också riktigt bra. Och ännu bättre börjar det gå när vi övergår till vintertid igen om fyra (!) veckor. Det veckoslutet måste jag erkänna att jag väntar på! Trots att det är ett himla justerande med olika klockor. Speciellt klockan i bilen brukar vara knepig. Jag skulle helst ha samma tid året runt för att slippa justera klockan i bilen. Och visst är det överhuvudtaget rätt så onödigt att ställa klockorna än framåt, än bakåt. Samma tid hela året skulle vara mycket bättre!

Jag hittade en riktig snygging på en parkeringsplats! Visst är den fin?

Tänk vad det var skönt "förr i världen", då när t.ex. Volvo PV rullade på de oasfalterade gatorna och själv var man en liten flicka som sprang omkring och skrev upp bilars registernummer i ett häfte, bara för skojs skull... och inte behövde man bekymra sig om att svänga klockan varken hitåt eller ditåt! Då fanns det väl inga klockor i bilarna heller, eller?

Den fina gamla Volvon i dagens inlägg tillhör Kenneth och Vivan Björkskog. Jag fotograferade bilen på en parkeringsplats för några dagar sedan då det småduggade. Och jag fick också lov att berätta vems bilen är.