Skymningen kommer tidigt...

... men visst har det varit en fin dag idag! Det där med att vrida klockan tillbaka kan ju vara både på gott och ont och känns olika för olika personer beroende på livssituation. Det finns både för- och nackdelar med allt. En av nackdelarna så där allmänt taget skulle väl vara att den ljusa tiden på eftermiddagen blir så kort eftersom det skymmer så tidigt.

Men det för årstiden varma vädret har utlovats att fortsätta en tid till :) Vi får väl tacka och ta emot trots att många redan hoppats på snö och köld! Otroligt att det är november i morgon...

Den här båten låg uppdragen på stranden i solskenet i lördags. Det är nästan så man får sommarfiilis när man ser vågorna och båten.

Här syns den gamla fyren vid Harrbåda.

Skönt att det är vintertid!

Dagen har gått i skapandets tecken :) Det är ju farsdag om ett par veckor och då behövdes modell till en farsdagspresent som ska tovas på småslöjdslektionen i morgon. Och nyckelringar behöver väl alla pappor?

- Varför inte en nyckelring med ett glatt smilande ansikte på? tänkte jag då, och började på.

Till sist blev det en hel familj med smilisar i olika färger, den gula och den gröna pryder nyckelringar och den orangefärgade är en kylskåpsmagnet. Så glad blev jag över att vi övergick till vintertid igen!

Vind, vatten och vågor

Gårdagens friska vindar satte vattnet i rörelse.

Harrbåda i solskenet

Det finns så många fina naturstigar på olika ställen i vår stad och idag åkte vi ut mot Harrbåda och parkerade bilen på gångavstånd för att kunna ta en välbehövlig och uppfriskande promenad i det sköna höstvädret på naturstigen som leder dit ut. Den gamla avlagda fyren vid Harrbåda ser illa medfaren ut.

Det blåste rätt hårt, men uppfriskande, ute vid havet. Vågorna med vita skumhandskar rullade in mot stranden.

Löven från detta träd har för länge sedan blåst allvärldens väg.

Streetphotos

Vi har vatt´ på sta´n ida´, yngsta dotra min å ja´.

Och vi passade på, att in till Cydenia centret gå.

Det var många andra likaså, som samma sak hade kommit på.

Och Olympus hade kommit me´,

för att ni några gatufoton skulle få se.

Skyltdockor både ute och inne,

fastnade i Olympus minne.

Men Arnold´s munkarna var dyra,

för jag köpte faktiskt fyra,

som vi avnjöt hemma me´ kaffe och te´,

sen va´ de´ inget mer me´de´!

Ni har kanske undrat ...

... hurdan kamera det är som har det dramatiska filtret som jag på senare tid ofta använt när jag fotograferat?

Bilden ovanför och bilden under är fotograferade med hjälp av det dramatiska konstfiltret. Sedan jag börjat använda det känns vanliga bilder på något sätt slätstrukna, om ni förstår hur jag menar. I mina ögon tillför det dramatiska filtret någonting spännande i bilden. Men jag påstår inte att det passar att använda för alla sorts motiv. Och jag tror inte heller att alla människor tilltalas av det. Men som sagt, själv är jag helt såld...

Här verkar det vara litet kusligt vid den gamla stenbron över bäcken. Vem vet om Näcken helt plötsligt dyker upp ur det bruna vattnet?

Och så här ser den alltså ut, kameran; Olympus PEN E-P3, en liten digital systemkamera. Förutom att man kan fotografera helt vanliga bilder så har den 10 olika konstfilter man kan använda, samt ett par olika ramar som man kan välja att lägga till direkt i kameran innan man tar fotot.

Trots det lilla formatet finns det flera olika objektiv till kameran. Själv använder jag ett pannkaksobjektiv, (17 mm).  Förutom effektfiltret Dramatiska färger finns också Svag sepia, Cross process, Färgstark, Soft fokus, Blek och ljus färg, Hålkamera, Grovkornig film, Mjuk ton och Diorama (bilderna ser ut som om de är tagna i ett miniatyrlandskap).

Men, som sagt, man kan också fota helt vanliga bilder med kameran ;) ...

... och t.ex. porträtt med mörk bakgrund.

Gulsparvar i farten...

I lördags när domherren råkade landa i blomrabatten och mumsa torra frön (medan jag pynjade på med kameran) var det många andra småfåglar i farten på gården också.  Maken hade samlat och kört bort torra löv med gräsklipparen och jag vet inte om fåglarna hittade mera mat  då. I alla fall var det liv och rörelse på gårdsplanen.

Gulsparvarna samlades på grenarna i hängbjörken och högre upp i en annan björk satt två skator och övervakade lördagskalaset som småfåglarna höll på gården.

En domherres bekännelser...

Men, hej, vad är det här för torra frön? De här har jag aldrig smakat förut! De smakar verkligen gott!

Och här finns det många torra blommor med frön i, här kan jag stanna länge!

Men, hej, vad är det där för ett stort öga som stirrar på mig genom fönsterglaset när jag äter! Får man inte äta i fred på det här stället!?

Nä, nu blir jag sur! När jag äntligen har hittat lite godsaker att picka i mig så vill jag äta i lugn och ro!

Alltså, de var verkligen goda de här fröna! Såna här torra blommor borde det finnas i alla rabatter!
Stirra på du bara om du vill,  jag har lite bråttom men jag äter åtminstone litet till innan jag flyger vidare!
(Fotografierna är tagna lördagen den 22.10 2011 på eftermiddagen.)

Lördagslycka...

... är att vakna av sig själv, utan väckarklocka, få ligga och dra sig en stund, stiga upp och tända ljusen på bordet och inta ett morgonmål utan tidspress samtidigt som man läser morgontidningen.

När man vaknar känns doften av rena lakan, ni vet, den där alldeles speciella doften av renhet som lakan har som fått hänga ute och torka i blåsten.

Lördagslycka är också när du vet att idag kan du "bara vara", göra vad du vill, kanske sätta dig ner i en av favoritstolarna och lösa ett korsord eller varför inte handarbeta en stund med favoritpläden runt axlarna. Att fotografera slår inte helt fel det heller...

Ibland önskar man att det vore lördag lite oftare! Ha en skön lördag!

Morgonstämning

Efter en kall frostnatt stiger solen och sprider sina ljusa och värmande strålar över slätten och den gamla, lutande ladan. Den här bilden har jag faktiskt letat fram ur arkivet, som det brukar heta. Bilden är fotograferad  i början av september i fjol. Jag var på väg till postlådan som finns ca 150 m från vårt hus. Morgonen var så vacker och jag vände genast om och hämtade kameran för att ta bilder och spara det vackra ögonblicket.

Flera eftermiddagar vid ungefär samma tid (ca. 15-tiden på eftermiddagen) har jag sett en räv som stryker omkring på åkrarna framför just denna lada. I förrgår satt massor med skator på åkern, och mellan dem gick räven utan att bry sig om fåglarna, och snusade upp spår efter tänkbara godbitar.

I går försökte jag smyga på räven med kamerautrustningen färdigt laddad för att kunna skjuta några bra bilder. Men eftersom det är så öppet runtomkring och landsväg strax framför där bilden (ovan) börjar, så såg ju räven mig med det samma. Den lade sig ner i gräset och "kyttade" på mig och jag stod på vägen och "kyttade" på räven och försökte ställa in teleobjektivet. Men räven fick nog och sprang iväg mot ladan. När jag sedan förde en ropande diskussion med grannfrun ( hon befann sig på så långt avstånd) tyckte räven att det var bäst att gömma sig och sprang in i ladan. Och jag gick hem och kokade chokladkaffe....
Att fotografera vilda djur är kanske inte min grej. Det krävs för mycket tålamod (vilket jag senast igår diskuterade med en djur- och naturfotograf som har massor av den sorten :)

Soppa av trattkantareller

Dagen har gått i fönstertvättandets tecken, det är liksom storstädning på gång hemma just nu. Allt sommardamm ska städas bort innan snön kommer...nåja, det var nog att ta i litet för mycket. 

När man städar är det gott att stärka sig med en varm och god soppa. Idag blev det soppa på trattkantareller. Receptet finns på nätet och det ser ut så här:

Storabror och O hade redan prövat receptet och rekommenderade det varmt, vilket jag också kan göra nu när jag prövat det :)

Trattkantarellerna före soppan...

... och i soppan. Mums!

Hemresan gick fint,

vi tog en annan väg än den vi åkte när vi reste till Åbo. Riksåttan känns så enformig och ändlös, vägen via Jalasjärvi med Juustoportti och vidare via Seinäjoki är mera omväxlande och kanske några kilometer :) kortare. Själv blir jag alltid så sömning av att åka bil (ifall jag inte kör själv) så jag sov en stor del av hemvägen. Det var vilsamt och skönt!

Dramatiska , mörka moln tornade upp sig under färden. Molnen ser extra mörka ut p.g.a. att jag använde det dramatiska filtret i kameran.

När vi kom hem hittade jag den här Nässelfjärilen liggande på golvet i ett av rummen.

Kantarellstället

Tänk att man måste åka ända till Åbo för att hitta svamp! Tack vare Storabror och O blev det kantareller i svampkorgen i år. På söndag förmiddag begav vi oss ut i skogen med korg, ämbar och svampknivar. Åboborna har sina "smultronställen" ;) Det var bara att följa efter....

Vädret var mulet men härligt ändå och det doftar alltid så gott när man är ute i skogen och plockar svamp. Mina ögon var litet ovana i början men småningom såg de fler och fler trattkantareller litet här och där bland gräset och skogstuvorna.

Här gömmer sig många godingar!

Här är söndagens skörd av trattkantareller.

Vi har varit en sväng i Åbo

Vi startade mot Åbo på fredag eftermiddag och när vi kom fram på kvällen var det redan mörkt.

Gatlyktornas gula sken och bilarnas fram- och baklyktor bildar roliga mönster i mörkret.

På lördagen var vi på "Osaava nainen" (fritt översatt: Kunniga kvinnor eller Kvinnor som kan) mässan i Mässcentrum i Åbo. Där fanns massor med utställare som visade och sålde sina fina arbeten som t.ex. smycken, tovat, stickat, sydda plagg, ja, egentligen allt mellan himmel och jord. Representanter för Novita sålde garn och mönstertidningar och jag kunde inte låta bli att fotografera de fina vaserna med garnnystan omkring. Bra idé, eller hur? :)

Det tycks vara trendigt med tofsmössor i vinter.

I en monter fanns ett litet akvarium med fula fiskar i. Arten heter Siperian sampi på finska och Sibirisk stör på svenska. Fiskarna lär vara utrotningshotade (antagligen på grund av att man äter deras rom), men vad de har med handarbete och kunniga kvinnor att göra kom jag aldrig underfund med.... Och inte ville de hålla sig stilla heller så att man kunde få en ordentlig bild av dem! ;)

Somliga hade tur och fick en ny mössa på mässan. Kanske litet för varm att använda inomhus men den ser häftig ut, eller hur?

När månen vandrade på fästet blå...

... och vinden ven i knutarna samlades ett glatt gäng för att fira födelsedag ute vid en "laavu" mitt i mörka skogen.

Stormlyktorna lyste, den obligatoriska korven blev grillad ...

...och i Muurikkapannan stektes plättar så det stod härliga till!

Det var en trevlig kväll i kväll! :)

Harsyra

I söndags fotograferade jag bilden av harsyran som är så grön och grann där den växer bland mossan.

På höstängen

I morse när jag åkte till jobbet var det ett så fint ljus över de delvis dimmiga ängarna. Men om jag skulle ha gått ut med kameran just då så hade jag antagligen blivit försenad till jobbet. Vilket jag ju inte ville bli. 

Igår åkte jag med bil förbi en lärkträdsallé som skiftade i gult. Allén i skymningen med de grå molnen i bakgrunden skulle ha gjort sig bra på bild. Men då hade jag ingen kamera med mig! 

Idag på jobbet när jag tittade ut genom fönstret, efter regnet när solen höll på att bryta fram, såg det så fint ut med vattendropparna som hängde på trädens kvistar och grenar. Då  hade jag heller ingen möjlighet att greppa kameran. Ibland önskar man att man hade obegränsat med tid som man kunde förfoga över efter eget huvud så att säga. Det finns många fina tillfällen man missar på grund av för litet tid eller på grund av att utrustningen är på fel plats. Men så är det bara.

Så här ser det ut på höstängen nedanför det lilla röda huset som fanns med i gårdagens blogginlägg.

En liten, liten stuga...

Bakom en lång och risig björk,

på en liten, liten gårdsplan,

står en liten, liten stuga

med en gammal, grön dörr

och en egen pump på gården.