Om jag inte missminner mig sjunger Bo Kaspers just så i en låt:... I botten på glaset....
I botten på detta glas syns ännu litet rött, nämligen saften av Aroniabär, min favoritsaft. Först i fjol på hösten blev jag medveten om att man kan koka saft av sådana bär som heter Aronia. Eftersom aroniabären inte är sura precis så behöver man inte tillsätta så mycket socker i saften heller, vilket är en fördel. Det lämnar liksom en lite sträv eftersmak när man druckit saften, som dessutom lär vara mycket hälsosam. Och god, som sagt, i mitt tycke. Men inte om man frågar maken.
Kvällarna börjar bli kyliga och mörka. Vi satt ute på verandan i kväll med våra gäster, men när solen gömde sig bakom ett träd fick vi börja svepa in oss i filtar för att kunna fortsätta sitta ute och prata. För man vill ju ta tillvara det som är kvar av sommaren, tids nog hinner man sitta inomhus till lust och leda när det stormar, regnar och småningom snöar... Vilka framtidsutsikter man har!? Som tröst får vi väl förena oss med kokkolabon som sa att "Mänistjå har läättast ti väni se åv all djuura!" (Översatt till standardspråk: Människan har lättast att vänja sig av alla djur.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar