Ända sedan i våras har vi från och till haft en flock tranor som grannar uppe på åkern. I början höll de sig ganska långt ifrån, nära skogsbrynet, men nu har de vågat sig närmare och närmare bosättningen. Maken funderade på om de månne äter vinbär, han börjar vara rädd om sina vinbärsbuskar som verkar få en god skörd i år. Kanske han borde flytta ut sängen på verandan så att han kan vakta sina buskar, för säkerhets skull ;) Tranorna är ändå skygga, ifall vi kommer ut på verandan som vetter mot åkern, börjar de i sakta mak röra sig högre uppåt skogsbrynet igen.
Igår fick jag möjligheten att jag fånga en av tranorna på bild. Den råkade vara på "någotsånär" fotografiskt avstånd, om man säger så :) Sammanlagt är tranorna åtminstone tretton stycken. När det regnade som värst nu på förmiddagen stod de alla samlade i en flock med näbbarna riktade mot regnet.
Den växt som syns bäst på dikesrenarna bakom tranan på bilden är växten som har så många namn: Mjölkört, Duntrav, Rallarros är väl de vanligaste namnen på denna blomma. Ogräs, tycker en del. Själv njuter jag av att se alla vilda blommor växa eftersom jag själv inte har någon odlad trädgård att tala om. I cementringen bland mina fleråriga växter trivs ogräset Naten eller Våtarvet som fisken i vattnet. Och blommorna som inte råkar ha tillgång till naturligt vatten i form av regn håller på och torkar bort... Håhåjaja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar