En längre tid har jag drömt om att få fotografera forsande vatten. Nu har min dröm gått i uppfyllelse :) Storebror tog mig med till en fors vars namn jag har glömt. Vi klättrade över räcket för att komma ut på stenarna närmare forsen och så satte vi igång att ta bilder. (Vi är faktiskt fyra i familjen som tycker om att fotografera! Kul! Men denna gång var vi bara två som fotograferade.)
Vattnet forsade förbi med en väldig fart. Men med en liten bländaröppning på kameran och en längre slutartid kunde vattnets rörelse fångas och göras mjuk.
Det var ett fint ställe att fotografera på.
Här är en bild i svart-vitt av forsen.
Klicka på bilderna så blir de större.
6 kommentarer:
Nautelankoski heiter he stelle... He vaalt jo bossi bilda!
http://fi.wikipedia.org/wiki/Nautelankoski
H: maTTi
Tack, för påminnelsen! Men he er int´ti under på att ja int´kom ihåg namne. Fast ja fösööka pränt in he tå vi va täär låter he nu som om ja alder sku ha höört he förr... men grant var e täär åtminstone!
Vackra bilder!
Det är bara det där med bländaröppning(?) och slutartid, som är hebreiska för mig...
Naanting e ipi å naa ska steng se' på ein vissan tiid?!
B-a
Tack B-a! Man kan ju sej som så att bländaröppningen är ju själva håle å slutartiden e hur läng håle e ypi å släpper in juuse. Om håle e läng ypi, alltså om slutartiide e lang, måst håle vara lill annos vaal allting fö juust. Enkelt va?
Nå när ska håle vara stor å när ska e vara lill? Å vafö ska e va ypi lengär såmli gang än adär gang?
B-a
Ja ger me! :)
Skicka en kommentar