Från anspänning till avspänning

Det har varit mycket på gång under maj månad, men det börjar småningom lugna ner sig. Igår var det både bobollsmatch på förmiddagen och vårfest på kvällen med allt vad det innebar i form av programansvar o.s.v. Men allt förlöpte väl, alla var superduktiga, "vibbarna" var positiva och det känns skönt. Kvällen med mat på Mustakari var en bra avslutning. God mat och härliga arbetskamrater, vad mer kan man önska sig?

Keramikkursen avslutades för litet mer än en vecka sedan. Det sista större arbetet jag gjorde där var en tekanna. I mitt stilla sinne hade jag tänkt att jag skulle kunna använda den som sådan när den blev färdig, men om det ska bli möjligt får jag sätta igång och träna armmusklerna ordentligt! Kannan med lock väger nämligen två kilogram! När man fyller den med vatten väger den tre och ett halvt kilo. Jag undrar hur länge det räcker att få tillräcklig muskelkraft? Nu får jag hålla hårt i med båda händerna och dessutom är det någotslags konstruktionsfel i pipen, det blir liksom ingen stråle när man häller ur... vattnet rinner under pipen... Håhåjaja!

Eftersom jag tycker om färger valde jag att göra den randig. Engobfärgerna är målade på fri hand med pensel på lädertorr yta. Därefter skröjbrändes den och de svarta strecken mellan de olika färgerna ritades med en specialpenna. Kannan glaserades och brändes andra gången. Inspirerad av IKEA har jag gett den namnet ALADDIN. Och jag tror att om jag sitter och gnider på den en stund så får jag mina önskningar uppfyllda! :)

Idag tänker jag ta det lugnt, spänna av och bara chilla. Och kanske försöka mig på en önskning...